Ibland undrar man ju alltså.
Förstår ingenting längre.

Hej och välkomna till min destruktiva blogg.

Ett par deppiga dagar, därav inga inlägg.
Hoppas på en vändning snart.

Jag har blivit brun, lite i alla fall.
En ny färg i håret har jag, också.
Börjar känna mig lite som en människa igen,
det var nog på tiden.

Det var som att hela du sken upp när du fick syn på mig.
Du kom närmre, hälsade och sa att det var kul att se mig.
Du log och jag såg in i dina bruna vackra ögon,
som jag gjort så många gånger förut.

Men.
Det hade känts bättre om du bara gått förbi. fakitkst.
Helvete också.

Det känns i hela kroppen.
Ingenting är riktigt som det ska.

Hatar att ha skuldkänslor utan att vara skyldig.
Fast...egentligen är jag väl på sätt och vis skyldig, men ofrivilligt.

..antar jag....ja.

Ofrivillig var nog rätt ord, fanns ingenting jag kunde göra.
Men jag känner mig fortfarande som en hemsk människa.