Jag är väldigt stark som person och kämpar för det jag vill ha.
Men när jag vet att jag kan få det, så slutar jag kämpa.
Typ som "Nej, nu lägger jag av" en meter ifrån mållinjen.
helt utan anledning.

På senaste tiden har jag varit rätt noga med att ta avstånd.
Både från nya människor och nya mål, mest för att skydda mig själv
från att bli sårad eller besviken och då antar jag att det förstnämda
bara följt med. Som en "på köpet" grej.

Jag måste helt enkelt lära mig att lita på mig själv.

TADAAAAAAAAH!
färgade håret idag :D

Sista bilden som blond:



WORKING PROGRESS:




passar jag i orange eller? HAHA.
(Nej, det är inte missfärgat, det är förpigmentering för ett snyggare resultat)

FÄRDIGT:


Brunt med röda skiftningar, love it!
syns inte så mycket på bilden, men i verkligenheten så göre det ;>

Under helgen upplevde jag något.
Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det var.
Allt jag vet är att inte vill vara en del av det.

Även fast jag inte vet exakt vad som hände, så är jag så lättade i hjärtat.
För nu vet jag. Jag har äntligen insett.
Jag har insett att det jag försökt med hela mitt hjärta att få .. är värt absolut ingenting alls.
Jag är inte ens säker på att jag ville fortsätta hålla på såhär länge från början,
varför skulle en människa någonsin plåga sig själv på detta sätt med flit?
Jag gjorde det för att jag var livrädd för att släppa taget. 

                                                                   But you know what darling? I'm not afriad any more, nu släpper jag.
                                                                                                              För första gången på väldigt länge, är jag fri.

                           

Idag var våran syv hos våran klass och pratade om vad som kommer hända under
det sista året, vad som kommer hända efter vi tagit studenten när vi kommer ut i 
arbetslivet eller om vi väljer att plugga vidare. Kan inte säga annat att jag fick en
riktig totalångest. Jag vet att jag valt rätt utbildning och jag är riktigt excited
över att ta studenten och att få komma ut och arbeta på riktigt, för det här är
vad jag vill. Men inte än. Gymnasietiden är bland det bästa som hänt i mitt liv,
så himla bra trivs jag där jag går! Snart har halva tiden gått, och den sista halvan
ska vi ta väl hand om, för sen är det allvar.



Tack Therese för en ny awsome design, yay!

jag är klar, done, finito - you name it.
Andréa har här med slutat röka.

                                                                         I've got my reason back<3

Jag och tjejerna tittar lite halvt på vänner medans vi sitter och pratar,
vi pratar mest om framtiden, både saker som kommer hända snart
och saker som ligger långt, långt framåt. Och det är lite av en tankeställare.

Jag har alltid velat spolat fram tiden, bli klar med skolan och börja
"vuxen-livet". Men vet ni? Jag tycker om att jag bara är 16 år, jag tycker
om att veta att jag har hela livet framför mig och att det finns så mycket
tid kvar. Även fast allt inte står till rätta i mitt liv just nu kan jag inte låta bli
att vara glad, vissa saker går fakitkst bra och jag har världens finaste
vänner. Och nu när jag insett att jag har hela livet framför mig, så finns det
gott om tid att få resten av pusselbitarna att falla på plats, jag har inte alls
bråttom med livet. Jag är där jag är just nu och jag tycker om det.

                                            Egentligen borde jag inte, men jag kan inte låta bli.
                                                 Vad gör man i en situation där det inte finns något
                                                                     att göra, men man måste göra något?


Har precis gjort klart en läxa om färglära och lite matte, det går fakitskt
riktigt bra i skolan just nu och det känns bra. Tyvärr finns det saker
som ligger i vägen och jag inte vad jag ska göra åt. Som tur är har
jag världens bästa tjejer i klassen, ni förlänger mitt liv hundra gånger om!

Tycker att johan som delar samma problem som mig kan komma hem
snart så vi kan sitta i hans lägenhet, bara prata och strunta i alla bekymmer
som gömmer sig i höstkylan!