Jag förstår inte.
Jag förstår inte hur man kan känna sig så
oändligt tom av något man egentligen aldrig haft.

Kanske var det för att du förstod mig på det sättet ingen annan
någonsin kunnat. Kanske var det för att du kunde sätta ord på
dom känslor och tankar jag själv inte ens kunde börja att beskriva.

Kanske var det för att du försvann lika snabbt som du kom.

Kanske är det för du satt djupa spår i min själ samtidigt
som jag aldrig någonsin kommer kunna förlåta dig.