Jag och tjejerna tittar lite halvt på vänner medans vi sitter och pratar,
vi pratar mest om framtiden, både saker som kommer hända snart
och saker som ligger långt, långt framåt. Och det är lite av en tankeställare.

Jag har alltid velat spolat fram tiden, bli klar med skolan och börja
"vuxen-livet". Men vet ni? Jag tycker om att jag bara är 16 år, jag tycker
om att veta att jag har hela livet framför mig och att det finns så mycket
tid kvar. Även fast allt inte står till rätta i mitt liv just nu kan jag inte låta bli
att vara glad, vissa saker går fakitkst bra och jag har världens finaste
vänner. Och nu när jag insett att jag har hela livet framför mig, så finns det
gott om tid att få resten av pusselbitarna att falla på plats, jag har inte alls
bråttom med livet. Jag är där jag är just nu och jag tycker om det.